Anna

Sofie har åkt hem och jag sitter här själv nu..
Pratade med Sophia innan, galet vilka underbara brudar =D <3

Och nu är jag förvirrad. Det här inte rikigt runt i mitt huvud. Går inte heller förklara rikigt hur jag tänker..
Det är två saker som snurrar i mitt huvud.. och inget av det förstår jag mig på?
Jag kan inte heller skriva något om det, för tycker bara sånt är löjligt.
Jag kan bara inte förså att när någon konstaterar att man borde ändra på sig och när man väl gör det så blir det lika fel det? Men det är det mindre problmenet, och jag orkar inte tjafsa så lika bra att låta allt vara. Jag orkar inte med skit längre.

För tillfället skriker det innuti mig.. och jag kan inte göra något alls åt saken INGENTING, och det gör ONT... för skulle jag få för mig att göra något slutar jag upp som en patetisk förlorare, och vem vill vara det? Samma sak här, jag ska bara låta allt vara.. men hur lätt är det? Men blir nog bäst så, jag vet att det kommer gå, det är bara det att jag inte vill. Det är stor skillnad på det.
Men med världens bästa och finaste vänner så kommer det funka ändå. Man vet vilka som finns där, och vilka som inte finns. Man lär sig, tyvärr.

Flummigt inlägg?
Jaaa tack.

på återseeeeende.

SAKNAR.